Hussein Askary
Bält- och väginstitutet i Sverige (Belt and Road Institute in Sweden)
Världen höll andan den 2 och 3 augusti i väntan på Folkrepubliken Kinas (PRC) reaktion på det besök som USA:s talman i representanthuset, Nancy Pelosi, gjorde i Taiwan. Denna resa genomfördes trots starka varningar inte bara från Kina (, efter ”Kina”) som ansåg att resan var ett allvarligt intrång i Folkrepubliken Kinas nationella suveränitet, utan också trots starka rekommendationer från både Vita huset och Pentagon. Pelosi är inte bara en vanlig medlem av den amerikanska kongressen, utan en medlem av den amerikanska regeringen eftersom hon står som nummer två för att kunna ta över posten som USA:s president efter vicepresident Kamala Harris.
Experter i Washington varnade också för denna resa och dess oförutsägbara konsekvenser vare sig det gäller Taiwan självt, för förbindelserna mellan USA och Kina eller freden i den så kallade Indo-Stillahavsregionen. Ambassadör Chas Freeman, f.d. diplomat och tjänsteman vid försvarsdepartementet, som anses vara USA:s ledande expert på Kina, uttalade sig i en intervju med den amerikanska tidsskriften Executive Intelligence Review dagen före resan starkt mot Pelosis eventuella besök i Taiwan som ”en extremt oansvarig handling från talmannens sida”. Han betonade att besöket inte kommer att hjälpa Taiwan utan i hög grad sätta den i fara. Freeman var personlig tolk för president Richard Nixon under hans besök i Kina 1972. ”Exakt vad kineserna kommer att göra vet ingen. De har många, många alternativ, politiska, ekonomiska och militära”, sade han. Freeman betonade vidare att ”den sorgliga verkligheten är att både Vita huset och militären i Washington ser den här resan som skadlig snarare än hjälpsam”. Men Vita huset har inte haft modet att blockera fru Pelosis resa”.
Kinas svar militärt
Svaret från Kina, både militärt och diplomatiskt, var snabbt, hårt men välavvägt.
Militärt inledde Folkets befrielsearmé (PLA) omedelbart övningar utan motstycke, bland annat med skarp ammunition, runt Taiwan. Koordinerade militärövningar runt ön Taiwan fortsatte i flera dagar med en gemensam blockad, marina anfallsövningar och land- och luftstridsövningar, med användning av avancerade vapen, inklusive smygflygplan J-20 och hypersoniska roboten DF-17, enligt kinesiska medier. Övningarna, som genomfördes i flera moment inkluderande anfall mot mål till havs, anfall mot markmål och operationer för att ta kontroll över luftrummet samt övningar med precisionsstyrd med skarpammunition genomfördes med styrkor från flera vapenslag och förband under ledning av det Kinesiska folkets befrielsearmés (PLA) Östra Militärområde i vattnen och luftrummet runt ön Taiwan är faktiskt en allvarlig avskräckning mot samverkan mellan USA och Taiwan”, säger det kinesiska försvarsministeriets talesman överste Tan Kefei i ett uttalande som offentliggjordes den 4 augusti:
- Vi varnar allvarligt den amerikanska sidan och ledningen för det Demokratiska progressiva partiet (DPP – i Taiwan) för att planen att använda Taiwan för att innesluta Kina är dömd att misslyckas, och för att söka utländskt stöd för att uppnå ”taiwanesisk självständighet” är en återvändsgränd. De samarbeten och provokationer som USA och DPP-myndigheterna gör kommer bara att driva Taiwan in i katastrofens avgrund och medföra stort lidande för Taiwans landsmän.
Kinesiska medier rapporterade att ”de rekordövningarna innehöll avancerade vapen, inklusive långdistansraketer, ballistiska sjömålsrobotar , smygjaktflygplan och en hangarfartygsgrupp med en kärnvapenbestyckad ubåt, samt taktik som simulerade en verklig återförening med militära medel, vilket demonstrerade och finslipade PLA:s förmåga att inte bara ta över ön, utan också förhindra all extern inblandning, inklusive från USA”.
Vad dessa massiva manövrer visar är att Kina var väl förberett för en sådan eventualitet och visade förmågan att isolera och ta över Taiwan om det skulle behövas. Men att använda militärt våld för att ”återförena” Taiwan med det kinesiska fastlandet är inte det kinesiska ledarskapets uttalade mål. Det förblir inriktade på fredliga metoder.
Kinas svar diplomatiskt:
Det diplomatiska svaret från de kinesiska tjänstemännen var lika starkt men lämnade utrymme för en lösning, om USA följer vissa principer. I ett uttalande från kinesiska utrikesministern Wang Yi sade han följande:
- Utan att ta hänsyn till Kinas bestämda uttalanden fortsatte USA:s talman i representanthuset, Nancy Pelosi, fräckt sitt besök i Kinas Taiwan-region. Detta steg innebär en allvarlig kränkning av principen om ett Kina, ett illvilligt intrång i Kinas suveränitet och en uppenbar politisk provokation, vilket har väckt stark indignation bland det kinesiska folket och ett omfattande motstånd från det internationella samfundet.
Han sa vidare följande:
- Förenta staterna ska inte drömma om att hindra Kinas återförening. Taiwan är en del av Kina. Kinas fullständiga återförening är tidens trend och historiens oundviklighet. Vi kommer inte att lämna något utrymme för ’Taiwans självständighetskrafter’ och extern inblandning.
Genom att göra kopplingen mellan Kinas utrikespolitik och det kinesiska folkets förhoppningar om ekonomisk utveckling sade Wang Yi vidare:
- USA ska inte fantisera om att underminera Kinas utveckling och vitalisering. Kina har hittat en korrekt utvecklingsväg i linje med sina egna nationella förutsättningar. Under ledning av Kinas kommunistparti går 1,4 miljarder kineser med stormsteg mot en modernisering i kinesisk stil. Vi bygger utvecklingen av vårt land och vår nation på vår egen styrka och är villiga att samexistera fredligt och utvecklas tillsammans med andra länder. Men vi kommer aldrig att låta något land undergräva Kinas stabilitet och utveckling.
Wang Yi pekade på utvägen ut ur detta debacle och betonade:
- USA ska inte fantisera om att manipulera geopolitiska spel. Att sträva efter fred, stabilitet, utveckling och ett samarbete som gynnar alla regionens länders gemensamma strävan…. Principen om ett Kina har blivit en grundläggande norm för internationella förbindelser och en integrerad del av den internationella ordningen efter andra världskriget. Vad USA bör göra är att omedelbart sluta bryta mot FN-stadgans syften och principer och sluta spela ut ”Taiwan-kortet” för att störa Asien-Stillahavsregionen.
Förutom ”ett-Kina-principen” pekade Wang Yi på en annan viktig aspekt av den historiska kommunikationen mellan USA och Kina när det gäller Taiwanfrågan. ”Jag vill betona att principen om ett Kina är den viktigaste stabiliserande kraften för fred och stabilitet över Taiwansundet, och att de tre gemensamma kommunikéerna mellan Kina och USA utgör verkliga ”skyddsräcken” för fredlig samexistens mellan Kina och USA”, sade Wang Yi.
Vad är principen om ”ett Kina” och de tre gemensamma kommunikéerna mellan Kina och USA?
Principen om ett Kina är den ståndpunkt som Kina har och som erkänns av det internationella samfundet, nämligen att det bara finns en suverän stat under namnet Kina, med Kina som den enda legitima regeringen i detta Kina, och att Taiwan är en del av Kina. Denna princip är inskriven i FN:s generalförsamlings resolution 2758 från 1971 som ersatte Republiken Kinas (Taiwan) säte i FN med Kina. FN:s generalförsamlings resolution 2758 antogs med stöd av en stor majoritet av nationerna, inklusive de flesta europeiska nationer (och Sverige). Men den avgörande rösten var den från det globala syd, särskilt Afrika. Resolution 2758 inrättades som svar på FN:s generalförsamlings resolution 1668 som krävde att varje förändring av Kinas representation i FN skulle fastställas genom en två tredjedels omröstning med hänvisning till artikel 18 i FN-stadgan. Resolutionen, som antogs den 25:e oktober 1971, erkände Folkrepubliken Kina (Kina) som ”Kinas enda legitima representant i Förenta nationerna” och ”återställer alla sina rättigheter till Folkrepubliken Kina och erkänner representanterna för dess regering som Kinas enda legitima representanter i Förenta nationerna, och avvisar genast Chiang Kai-Sheks representanter från den plats som de olagligt intar i Förenta nationerna och i alla organisationer som är relaterade till dem”. Chiang Kai-Sheks representanter syftar på företrädarna för Republiken Kina (ROC) i Taiwan som har suttit på Kinas plats i FN sedan dess grundande. Förenta staterna röstade mot resolutionen.
De tre gemensamma kommunikéer mellan Kina och USA som undertecknades av amerikanska och kinesiska ledare efter 1971 var en tydlig indikation på att USA erkände de fakta som anges i resolution 2758.
Den första kommunikén, även känd som ”Shanghaikommunikén”, utfärdades den 28 februari 1972 under president Richard Nixons historiska besök i Kina och möte med Kinas premiärminister Zhou Enlai. I artikel 8 i den första gemensamma kommunikén stod följande: ”Det finns väsentliga skillnader mellan Kina och Förenta staterna när det gäller deras samhällssystem och utrikespolitik. De två sidorna var dock överens om att länder, oavsett deras samhällssystem, bör upprätthålla sina förbindelser enligt principerna om respekt för alla staters suveränitet och territoriella integritet.” I artikel 12 anges följande: ”Den amerikanska sidan förklarade: Förenta staterna erkänner att alla kineser på båda sidor av Taiwansundet hävdar att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina. Förenta staternas regering ifrågasätter inte denna ståndpunkt.”
Den andra kommunikén, även känd som ”Joint Communiqué on the Establishment of Diplomatic Relations”, är daterad den 1 januari 1979 (men offentliggjordes den 15 december 1978 i Washington och Peking samtidigt). Underteckningsceremonin för den andra kommunikén hölls i Washington DC under vice premiärminister Deng Xiaopings möte med president Jimmy Carter. I den andra kommunikén sägs följande: ”Förenta staterna och Folkrepubliken Kina har kommit överens om att erkänna varandra och att upprätta diplomatiska förbindelser från och med den 1 januari 1979.” Man upprepade också det som framkom i den första kommunikén. ”Amerikas förenta stater erkänner Folkrepubliken Kinas regering som Kinas enda lagliga regering. Amerikas förenta stater och Folkrepubliken Kina bekräftar på nytt de principer som de båda sidorna kom överens om i Shanghaikommunikén och betonar återigen att Amerikas förenta staters regering erkänner den kinesiska ståndpunkten att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina.”
I kommunikén förklarades det också vara viktigt att ”båda anser att en normalisering av de kinesisk-amerikanska förbindelserna inte bara ligger i det kinesiska och amerikanska folkets intresse utan också bidrar till freden i Asien och i världen”.
Den tredje kommunikén som också kallas ”Joint Communiqué on Arms Sales to Taiwan” undertecknades den 17 augusti 1982 under president Ronald Reagans första regering. I texten till kommunikén står följande:
”1. I den gemensamma kommunikén om upprättandet av diplomatiska förbindelser den 1 januari 1979, som utfärdades av Amerikas förenta staters och Folkrepubliken Kinas regering, erkände Amerikas förenta stater Folkrepubliken Kinas regering som Kinas enda lagliga regering och erkände den kinesiska ståndpunkten att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina. I detta sammanhang kom de båda sidorna överens om att Förenta staternas folk skulle fortsätta att upprätthålla kulturella, kommersiella och andra inofficiella förbindelser med Taiwans folk. På denna grund normaliserades förbindelserna mellan Förenta staterna och Kina.”
I artikel 3 anges följande: ”Respekt för varandras suveränitet och territoriella integritet och icke-inblandning i varandras inre angelägenheter utgör de grundläggande principer som vägleder förbindelserna mellan Förenta staterna och Kina. Dessa principer bekräftades i Shanghaikommunikén av den 28 februari 1972 och bekräftades på nytt i den gemensamma kommunikén om upprättandet av diplomatiska förbindelser som trädde i kraft den 1 januari 1979. Båda sidor förklarar med eftertryck att dessa principer fortsätter att styra alla aspekter av deras förbindelser.”
Anledningen till att kinesiska tjänstemän, forskare och massmedia med eftertryck har hänvisat till principen om ett Kina och de tre gemensamma kommunikéerna före och efter Pelosis besök är att dessa viktiga principer är den sanna styrande principen för både Taiwans status som en omistlig del av Kina och den sunda grund på vilken förbindelserna mellan Kina och USA måste byggas för att säkra freden inte bara i Taiwan-sundet utan även i hela regionen och världen. Förespråkarna för ett nytt internationellt styrelsesystem benämnt som en ”regelbaserat ordning” som bygger på deras tillfälliga och godtyckliga infall och önskemål är ett farligt upphävande av internationell rätt och högtidliga överenskommelser mellan suveräna nationer. Det är därför som detta besök av Pelosi ansågs så farligt av de kloka huvudena även i Washington.
Internationella reaktioner
Situationens allvar återspeglades i reaktionen från nationer och tjänstemän i det globala syd på Pelosis resa till Taiwan. Vissa uttalanden var relativt hårda och andra diplomatiska, men alla bekräftade återigen vikten av principen om ett Kina.
Utrikesministrarna i Sydostasiatiska nationers förbund (ASEAN), som sammanträdde i Phnom Penh, Kambodjas huvudstad, den 3 augusti, utfärdade ett gemensamt uttalande där de uttrycker sin oro över den situation som Pelosis besök har skapat: ”ASEAN är oroat över den internationella och regionala instabiliteten, särskilt den senaste utvecklingen i det område som gränsar till ASEAN-regionen, som kan destabilisera regionen och leda till felbedömningar, allvarliga konfrontationer, öppna konflikter och oförutsägbara konsekvenser bland stormakterna”, varnar man i uttalandet. Man uppmanade till största möjliga återhållsamhet, att avstå från provokativa åtgärder och att upprätthålla de principer som fastställs i FN-stadgan. ”Vi upprepar ASEAN:s medlemsstaters stöd för deras respektive politik för ett Kina”.
Egyptens president Abdel Fattah El-Sisi förklarade sitt lands ståndpunkt om Ett-Kina-politiken i ett tal vid militärhögskolan den 6 augusti. ”I vår utrikespolitik … har vi fasta ståndpunkter i vår politik som inte förändras, och vi är alltid angelägna om att stödja regional och internationell stabilitet. Vi har en konsekvent politik i frågan om situationen i Taiwan, och Egypten alltid med Kina som ett land, eftersom detta ligger i intresset av stabilitet och säkerhet i världen”, sade El-Sisi.
Förenade Arabemiraten (UAE) upprepade också sin ståndpunkt i Taiwanfrågan efter Pelosis besök. ”Förenade Arabemiraten bekräftade sitt stöd för Kinas suveränitet och territoriella integritet, liksom vikten av att respektera principen om ”ett Kina” samtidigt som man uppmanar till anslutning till relevanta FN-resolutioner”, stod det i ett uttalande från Förenade Arabemiratens utrikesministerium den 4 augusti.
Sydafrikas utrikesminister Naledi Pandor sade till journalister den 8 augusti, under en presskonferens med USA:s utrikesminister Antony Blinken, att hon motsatte sig ”nedlåtande mobbning” från västvärlden. Som svar på Blinkens krav på att de afrikanska länderna skulle överge sitt samarbete med Kina och Ryssland sade hon:
- En sak som jag definitivt inte gillar är att få höra är att ’antingen väljer du det här eller så’. När en minister talar till mig på det sättet … kommer jag definitivt inte att låta mig mobbas på det sättet, och jag skulle inte heller förvänta mig att något annat afrikanskt land värt sitt salt skulle gå med på att bli behandlat [så].
Pandor förklarade vidare:
- Länder är fria att upprätta förbindelser med olika länder. Afrikanska länder som vill ha förbindelser med Kina, låt dem göra det, oavsett vilken särskild form förbindelserna skulle anta. Vi kan inte bli delaktiga i en konflikt mellan Kina och Förenta staterna, och jag kan säga att det orsakar instabilitet för oss alla, eftersom det påverkar det globala ekonomiska systemet.
Libanons utrikesminister Abdallah Bou Habib sade under sitt möte med Kinas ambassadör i Libanon Qian Minjian att ”Libanon stöder Kinas suveränitet och territoriella integritet och vikten av att respektera principen om ett Kina”.
Sudans utrikesminister Ali Al-Sadiq sade i ett uttalande efter ett möte med Kinas ambassadör i Khartoum Ma Xinmin att Sudan stöder principen om ett Kina eftersom Taiwan är en oskiljaktig del av Kina. ”Sudan stöder också Folkrepubliken Kinas ansträngningar att försvara sin suveränitet och territoriella integritet”, sade han.
Serbiens premiärminister Ana Brnabic bekräftade på nytt att Serbien stöder principen om ett Kina och anser att Taiwan är en integrerad del av Folkrepubliken Kina. Brnabic sade att dessa ståndpunkter inte kommer att ändras.
Arabförbundets biträdande generalsekreterare Hossam Zaki upprepade att det regionala organet stöder principen om ett Kina. AL stöder också Kina i försvaret av dess suveränitet och territoriella integritet, sade Zaki i ett uttalande.
I uttalanden till kinesiska medier uttryckte tidigare tjänstemän, diplomater och partiledare från afrikanska nationer sitt stöd för ett-Kina-politiken och fördömde Pelosis provocerande besök på Taiwan. ”Besöket ignorerar det faktum att Taiwan är en integrerad del av Folkrepubliken Kina. Jag ser att ett sådant besök är provocerande och innebär att man undviker principen om ett Kina och att man stöder vissa taiwanesers separatistiska tendenser”, sade Egyptens tidigare ambassadör i Kina Ali El-Hefny. ”Huvudsyftet med sådana metoder är att påverka Kinas uppgång som vi har bevittnat under de senaste fyra decennierna och de framsteg som Kina har gjort på vissa områden, särskilt högteknologi, artificiell intelligens, rymdteknik och andra områden”, sade han.
Cedric Thomas Frolick, ordförande för Sydafrikas nationalförsamling, betonade att Sydafrika kommer att fortsätta, som man tidigare har sagt, att respektera Folkrepubliken Kinas suveränitet och territoriella integritet. ”I det avseendet finns Kinas regering i Peking och den leds av Kinas kommunistparti”, tillade han. ”Förenta staterna har ett ansvar som en av supermakterna i världen att se till att världsfreden upprätthålls. Och det är politikernas ansvar att utöva återhållsamhet så att vi inte får ytterligare uppblossande spänningar som kan leda till konflikter”, sade Frolick.
Raphael Tuju, verkställande direktör för One Kenya Coalition Party, sade att Pelosis besök i Taiwan är en avskyvärd provokation mot det vänliga kinesiska folket och att det är oansvarigt, upprörande och förkastligt.
”Pelosis åtgärd är en provokation från USA:s sida mot Kina, och alla progressiva länder i världen bör fördöma den”, sade Tandai Chirau, medlem av Zimbabwe African National Union-Patriotic Front (ZANU-PF), och konstaterade att ZANU-PF stöder principen om ett Kina och den kinesiska sidans åtgärder för att skydda den nationella suveräniteten och den territoriella integriteten.
De ekonomiska konsekvenserna
Den kris som Pelosi-besöket till Taiwan har skapat hotar att fördjupa en redan allvarliga globala ekonomiska och finansiella krisen. Det nästan totala sammanbrottet av de globala leveranskedjorna under de tidiga stadierna av utbrottet av COVID-19 var en tidig varningssignal om att det ömsesidiga beroendet och den globala arbetsfördelningen är mycket sårbar. Denna varningssignal beaktades dock inte. När världen höll på att återhämta sig från pandemins effekter fick Ukrainakrisen den globala ekonomin att skakas igen. Ett redan hyperinflaterat globalt finansiellt system satte många länder på gränsen till konkurs. Beroendet av spannmål och gödningsmedel från Ryssland och Ukraina skapade en global livsmedelskris. Sanktioner mot Ryssland har lett till en allvarlig energichock globalt.
En kris i Taiwansundet och ett nytt sammanbrott av leveranskedjorna i global skala har världsekonomin inte råd med, varken industriländerna eller utvecklingsländerna. Högkvalitativa produkter från främst Kina, inklusive Taiwan, men även från Sydkorea och Japan är oumbärliga för världsekonomin och särskilt för västvärlden. Varje blockering av Taiwansundet eller Sydkinesiska havet, genom vilka större delen av handeln mellan Ostasien och Europa och Afrika går, kommer att innebära en domedag för världsekonomin.
Det ömsesidiga beroendet mellan världens nationer, men framför allt mellan Kina och dess grannar, har blivit en hörnsten i världsekonomin. Ett exempel räcker för att illustrera detta faktum på ett otroligt ironiskt sätt. Under de första månaderna efter utbrottet av COVID-19-pandemin, när tjänstemän från den amerikanska administrationen kastade anklagelser och till och med förolämpningar mot Kina, höll den amerikanska kongressen en utfrågning för att fastställa hur beroende USA är av Kina ekonomiskt. De mest chockerande avslöjandena gjordes av ingen mindre än den högsta ledaren för de amerikanska väpnade styrkorna, Mark Milley, ordförande för stabscheferna, när det gäller USA:s beroende av Kina när det gäller medicinska förnödenheter. https://www.c-span.org/video/?469544-1/pentagon-leaders-testify-presidents-2021-budget-request
- Vi har ett militärt medicinskt system, och vi har samma tillgång till alla läkemedel som finns tillgängliga i det kommersiella systemet, och så vidare, sade han. Till allas chock tillade han:
- Ni påpekade med rätta att det är en sårbarhet att ha ett land som Kina som tillverkar höga procentandelar – jag vet inte om det är 97 %, 98 % eller 80 %, vad det än är, men jag vet att det är höga procentandelar av ingredienserna till [den] amerikanska läkemedelsindustrin i hela landet, både militärt och civilt.
Om de amerikanska väpnade styrkorna är så beroende av Kina för sina medicinska förnödenheter är det inte svårt att föreställa sig hur förhållandena är för resten av den amerikanska ekonomin.
Det är uppenbart att USA är Kinas största ekonomiska partner och dess största marknad. Därför är det nästan omöjligt att föreställa sig att dessa två makter är i luven för varandra. Det faktum att både Vita huset och utrikesdepartementet försökte lugna den kinesiska sidan med försäkringar om respekt för ett-Kina-politiken är en indikation på att man insett vilket stort misstag Pelosi begått. Det är därför viktigt att låta kloka människor och kallare huvuden ta ledningen när det gäller att ändra dessa förbindelser. Samma sak gäller för Europa. Medan det under det kalla kriget var möjligt att ha en delad värld med varje del med sina egna ekonomiska system och försörjningskedjor, är dagens värld annorlunda, och varje försök att dela upp den kommer att leda till ett sammanbrott med katastrofala följder.
Strategiska konsekvenser för den globala styrningen
De åsikter som uttrycks i dessa exempel från ledare är en tydlig indikation på den sympati som Kina har fått i de flesta länder i det globala syd. Detta står i skarp kontrast till de åsikter som uttryckts om västvärldens interventionistiska politik och handlingar under de senaste trettio åren.
Vad Pelosi-besöket representerar är ett nytt flagrant brott mot det globala styrelsesystemet såsom det definieras i FN-stadgan och internationell rätt. Den så kallade ”regelbaserade ordningen” är ett försök att ständigt flytta de ordspråksmässiga målstolparna i enlighet med de västerländska stormakternas intressen. Detta är inte bara en skandal, som uttryckts av de tjänstemän som citerats ovan, utan också en stor fara.
De farliga konsekvenserna av att ersätta internationell rätt med den regelbaserade ordningen förklarades öppet men med starka ordalag av Xu Xiaobing, chef för Centre of International Law Practice vid Shanghai Jiao Tong University Law School, i en debattartikel som publicerades i South China Morning Post.
I denna artikel hänvisas till G7-utrikesministrarnas uttalande av den 3 augusti där de bekräftar sitt ”gemensamma engagemang för att upprätthålla den regelbaserade internationella ordningen, fred och stabilitet över Taiwansundet och bortom det”, men där det anges att ”G7-medlemmarnas respektive politik för ett enda Kina, i tillämpliga fall, och grundläggande ståndpunkter om Taiwan är oförändrade” [betoning tillagd].
”För mig”, skriver Xu, ”är detta ett fantastiskt uttalande eftersom det ger oss en fingervisning om hur den regelbaserade internationella ordningen tillämpas i ett verkligt fall, till exempel den kris som orsakades av USA:s talman i representanthuset, Nancy Pelosi, besök i Taiwan”, och betonar att detta ”visar resten av världen och särskilt Kina vad de kan förvänta sig enligt denna ordning”.
Xu förklarade vidare att på ytan är ”regelbaserad internationell ordning” en ny, neutral term som är avsedd att ge moralisk överlägsenhet åt den som använder den. Termen har både rättslig och politisk betydelse och har sitt ursprung i USA, som ser med vaksamhet på Kinas framväxt. Han hävdar att ”det inte finns några liknande termer som beskrivs eller definieras i någon klassisk text om internationell rätt”. I själva verket nämns folkrättens principer och regler sällan när den regelbaserade internationella ordningen åberopas, vilket USA och dess allierade nyligen gjorde i fråga om Taiwan.”
Det är också ett allvarligt brott mot FN-stadgan, där det i artikel 2 föreskrivs att alla FN-medlemmar i sina internationella förbindelser ska avstå från att kränka någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på något annat sätt som är oförenligt med FN:s syften.
Den slutsats han drar är att ”G7-uttalandet leder till den oundvikliga slutsatsen att den regelbaserade internationella ordning som USA och dess allierade förespråkar i huvudsak är en internationell ordning som endast bygger på regler där som de anser tillämpliga, även om detta strider mot principerna och reglerna i internationell rätt”.
Det är ett välkänt faktum att västmakterna, inklusive Nato och EU, har använt denna typ av terminologi som ”ansvar att skydda” för att helt enkelt föra krig och genomföra invasioner mot svagare nationer i strid med internationell rätt. De katastrofala fallen Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och Jemen är en öppen bok om lidande och förstörelse som alla kan läsa. Men att behandla Kina och till och med Ryssland på ett liknande sätt kommer inte att bli en upprepning av samma sak. Många experter hissar varningsflaggan för att det inte finns något sätt för västvärlden att införa dessa nya godtyckliga regler för Kina och Ryssland utan att orsaka en större militär konfrontation där användningen av konventionella vapen blir föråldrad. Endast ett kärnvapenkrig kommer att vara avgörande. Men i detta fall kommer hela mänsklighetens existens att stå på spel.