Hussein Askary
Vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige
(Svensk översättning av KInas President Xi Jinpings tal nedan!)
Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama deklarerade i sin bok ”Historiens slut och den sista människan”, som publicerades 1992, att Sovjetunionens kollaps och slutet på det kalla krigets era år 1991 markerade ”inte bara att en viss period av efterkrigshistorien gick till ända, utan slutet på historien som sådan: Det vill säga slutpunkten för mänsklighetens ideologiska utveckling och universaliseringen av den västerländska liberala demokratin som den slutgiltiga formen för mänskligt styre”.
En utopisk, rosenröd bild av en värld som lever ett undergivet, tyst och med Fukuyamas egna ord ”tråkigt” liv under vad som visade sig vara den västerländska liberaldemokratiska militärmaktens svärd. Berlinmurens fall i november 1989 följdes av USA:s invasion av Panama en månad senare, i december 1989. År 1991 inledde Operation Desert Storm mot Irak den nya eran av ”shock and awe” (chock och fruktan) där västvärldens liberala demokratiska makter använde massiv luftmakt och vapen utrustade med utarmat uran och hårda ekonomiska sanktioner för att underkuva utvecklingsländer. I Iraks fall resulterade förstörelsen av Iraks infrastruktur och de efterföljande sanktionerna i att mer än en miljon irakier dödades under ett decennium. 500 000 var barn, vars död USA:s utrikesminister Madeleine Albright skröt om att det var ett rimligt pris att betala för att hålla Saddam Hussein i schack. Detta följdes av Natos bombkampanj mot Jugoslavien 1999. Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 gav USA, Storbritannien och deras villiga allierade en carte blanche för att inleda en rad invasioner av Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Det fruktansvärda kriget och hungersnöden i Jemen var resultatet av detta ”krig mot terrorismen”. Dessa invasioner förstörde hela statsstrukturer och gav upphov till sådana fruktansvärda fenomen som al-Qaida och Islamiska staten, vilket gjorde den självuppfyllande profetian om västvärldens konflikt med islam till verklighet.
Fukuyamas lärare Samuel Huntington, som var genomsyrad av brittisk geopolitik och den eviga krigsmentaliteten, dämpade sin elevs uppenbart ”optimistiska” åsikter med en uppmaning till det liberala demokratiska västvärlden att vara på sin vakt. I sin bok ”Civilisationernas kamp och den kommande världsordning” från 1996, som bygger på en rad artiklar som publicerats sedan 1993, förespråkade han att en konflikt mellan den dominerande västerländska liberala demokratiska ordningen å ena sidan och islam och ett konfucianskt Kina å andra sidan var oundviklig. Huntington skrev: ”Västvärlden är och kommer under många år framöver att förbli den mäktigaste civilisationen. Ändå är dess makt i förhållande till andra civilisationer på väg att minska. När västvärlden försöker hävda sina värderingar och skydda sina intressen står de icke-västliga samhällena inför ett val. Vissa försöker efterlikna västvärlden och ansluta sig till västvärlden eller ”hoppa på det västerländska tåget”. Andra konfucianska och islamiska samhällen försöker utöka sin egen ekonomiska och militära makt för att stå emot och ”balansera” mot väst. Samspelet mellan västvärldens makt och kultur och de icke-västliga civilisationernas makt och kultur utgör således en central faktor i världspolitiken.”
Tre decennier efter det att dessa ”profetior” uttalades har tiotals miljoner oskyldiga människor dödats, lemlästats eller blivit hemlösa på flykt runt om i världen, ekonomier förstörts och biljoner dollar slösats bort på vapen och ammunition. Ändå ser världen osäkrare ut än någonsin, och ett kallt krig, i bästa fall, eller ett hett tredje världskrig, i värsta fall, hotar. De som sitter i västvärldens maktkorridorer och som är berusade av fantasin om överlägsenheten hos ett felfritt västerländskt liberaldemokratiskt system, håller på att gå i sömnen mot hela den mänskliga civilisationens utplåning genom en termonukleär förintelse.
Asiens uppgång är en källa till optimism
Den enda ljuspunkten i de senaste tre decennierna av på varandra följande krig och ekonomisk-finansiella kriser är Asiens uppgång med Kina i centrum. Fler och fler nationer dras till detta nya centrum för ekonomisk makt, optimism och en tro på en gemensam framtid för hela mänskligheten. Denna process, som representerar ett nytt paradigmskifte, påskyndades i och med Kinas president Xi Jinpings 2013 lansering av Belt and Road-initiativet (BRI), 2014 års Fortaleza-deklaration från BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) och utvidgningen av Shanghais samarbetsorganisation (SCO) till en trädgård av nationer med konfucianska, muslimska, hinduiska, buddhistiska, kristna och andra trosinriktningar i hela Eurasien.
I takt med att världens utveckling och utmaningar ökade och blev mer komplexa, stöttade Kina upp BRI med initiativet för global utveckling (GDI) år 2021, initiativet för global säkerhet (GSI) år 2022 och lanserade dessutom nyligen initiativet för global civilisation (GCI).
Ett genombrott för global styrning och globala förbindelser
GCI, som lanserades av president Xi under hans huvudtal (see översättningen nedan!) vid Kinas kommunistpartis (KKP) dialog med världens politiska partier vid toppmötet den 15 mars, är ett unikt förslag för att fastställa målen för global styrning och relationer mellan nationer och kulturer. Det höjer ribban för den politiska dialogen till en helt ny nivå för att ta upp sådana filosofiska frågor som syftet med nationers och civilisationers existens och med vilka medel man kan uppnå en fredlig samexistens mellan världens nationer som är så olika i fråga om kultur, historia, religion, livsstil och politiska och sociala system.
Det senaste talet med en sådan intellektuell ljushet och optimism som hölls av en ledare för en supermakt hölls av president John F. Kennedy vid American University den 10 juni 1963. När Kennedy talade om global fred sade han följande: ”Vilken sorts fred menar jag? Vilken sorts fred söker vi? Inte ett Pax Americana som påtvingas världen med hjälp av amerikanska krigsvapen. Inte gravens fred eller slavens säkerhet. Jag talar om äkta fred, den typ av fred som gör livet på jorden värt att leva, den typ som gör det möjligt för människor och nationer att växa och hoppas och bygga upp ett bättre liv för sina barn – inte bara fred för amerikaner utan fred för alla män och kvinnor – inte bara fred i vår tid utan fred för all framtid.” Några månader tidigare hade Kennedy lyckats avsluta Kubakrisen med Sovjetunionen på ett fredligt sätt, en kris som hade fört hela världen till gränsen för en potentiell utplåning genom kärnvapenkrig. Kennedy hade också i ett annat tal vid Rice University i september 1962 klargjort syftet med rymdforskning, vetenskapliga och tekniska framsteg som ett uppdrag för den amerikanska nationen, men utan att underminera andra nationer och med att dela frukterna av dessa framsteg med hela mänskligheten.
President Xi har genom att lansera GCI återupplivat denna optimistiska anda till gagn för dagens farligt splittrade värld. Det kan potentiellt begrava både de vansinniga och farliga fantasierna om ”civilisationernas sammandrabbning” och ”historiens slutpunkt”. Xi inledde sitt tal med att ställa ett antal djupa och aktuella frågor om vilken väg mot modernisering som Kina och även andra nationer bör välja. Han sade: ”Polarisering eller gemensamt välstånd? Ren materialistisk strävan eller samordnade materiella och kulturellt-etiska framsteg? Att tömma dammen för att fånga fisken eller att skapa harmoni mellan människa och natur? Nollsummespel eller samarbete med vinst för alla? Att kopiera andra länders utvecklingsmodell eller att uppnå en oberoende utveckling i ljuset av nationella förhållanden? Vilken typ av modernisering behöver vi och hur kan vi uppnå den?”
Svaren som Xi gav är många men fokuserade på flera tydliga principer:
För det första måste modernisering och framsteg vara människocentrerade, vilket innebär både att ”folket är historiens skapare och är den starkaste grunden och kraften för att föra moderniseringen framåt” och även att ”det yttersta målet för moderniseringen är människors fria och väl avvägda utveckling”.
För det andra finns det en kulturell och civilisatorisk aspekt av moderniseringen som inte får ignoreras, annars skulle ett materialistiskt samhälle i slutändan bli ett själlöst konsumtionssamhälle. Han sade att ”modernisering inte bara handlar om indikatorer och statistik på pappret utan mer om att leverera ett lyckligt och stabilt liv för folket”, och tillade att ”med fokus på folkets förhoppningar om ett bättre liv och ytterligare framsteg i civilisationen bör de politiska partierna sträva efter att uppnå materiellt överflöd, politisk integritet, kulturellt-etiskt berikande, social stabilitet och trevliga livsmiljöer”.
För det tredje ligger fokus inte bara på att tillgodose de nuvarande generationernas behov utan även framtida generationers behov. ”På detta sätt kommer moderniseringen att främja en hållbar utveckling av mänskligheten inte bara genom att öka den här generationens välbefinnande utan genom att också skydda framtida generationers rättigheter och intressen”, betonade Xi.
För det fjärde: Även om det finns allmänna (universella) lagar som styr moderniseringsprocessen måste nationerna söka sin egen oberoende väg mot modernisering och det finns inga ”fulländade” modeller att kopiera. ”Modernisering är inte ’ett exklusivt patent’ för en liten handfull länder, och det är inte heller en fråga med ett enda svar. Den kan inte förverkligas genom en generisk strategi eller genom att bara ’kopiera och klistra in'”, sade Xi. Han betonade att ”utvecklingsländerna har rätt och förmåga att självständigt utforska moderniseringsvägen med sina särdrag utifrån sina nationella realiteter”. Ett underliggande faktum i detta sammanhang är att nationernas oberoende inte innebär motsättningar och konflikter utan att ”de utvecklingsvägar som oberoende valts av olika folk för att gemensamt inleda ett nytt perspektiv för mänsklighetens modernisering […] är som en trädgård där hundra blommor blommar”.
För det femte, i en föränderlig värld med nya möjligheter som uppstår genom vetenskapliga, tekniska och kulturella framsteg, eller utmaningar som uppstår genom katastrofer orsakade av människan eller naturkatastrofer, måste nationer och politiska partier söka nya sätt att uppnå sina nationella moderniseringsmål och frigöra sig från de begränsningar som rigida ideologier medför. ”Vi bör bryta kedjorna av föråldrat tänkande, undanröja institutionella hinder, utforska nya metoder och nya tillvägagångssätt och bryta ny mark i teorier och praxis för att ingjuta en oupphörlig dynamik i moderniseringsprocessen”, betonade han. Denna innovationsprincip gäller, i motsats till Fukuyamas uttalade slut på den politiska utvecklingen, även frågor om global styrning, vilket enligt Xi innebär att ”vi bör arbeta tillsammans för att reformera och utveckla systemet för global styrning och göra den internationella ordningen mer rättvis och jämlik, samtidigt som vi främjar mänsklighetens modernisering i en miljö med lika rättigheter, lika möjligheter och rättvisa regler för alla”.
För det sjätte, och då Xi rörde sig in på ett mer inspirerande område av global styrning med en tydlig ”Westfalisk fred”-kvalitet av strävan efter att ”gynna den andre” som en integrerad del av en nations eget intresse, föreslog Xi att ”vi måste hjälpa andra att lyckas samtidigt som vi strävar efter vår egen framgång och se till att alla kan åtnjuta frukterna av moderniseringen”. Grunden för detta tänkande är att ”mänskligheten lever i en gemenskap med en gemensam framtid där vi reser oss och faller tillsammans”, enligt Xi. Xi bannlyser allt imperialistiskt nollsummetänkande och hävdar att ”för att alla länder ska kunna uppnå modernisering bör de sträva efter gemensam utveckling genom solidaritet och samarbete och följa principerna om gemensamt bidrag, delade fördelar och ett resultat som alla vinner på”. Mer poetiskt uttryckt sade han att de som ligger i framkant uppriktigt bör stödja andra länder i deras utveckling, för ”man kommer inte att ses i ett mer gynnsamt ljus om man blåser ut den andres lykta; inte heller kommer man att gå längre genom att blockera andras vägar”. I stället för att slåss om en liten kaka, rådde han, ”bör vi dela möjligheter, skapa en framtid tillsammans och göra kakan av mänsklighetens modernisering större för att se till att fler människor får ta del av moderniseringsresultaten på ett mer rättvist sätt”.
President Xi lovade att Kina kommer att öppna nya dörrar för att hjälpa andra nationer i deras moderniseringsdriv och utvecklingssträvan. ”KKP är redo att arbeta med politiska partier i alla andra länder för att främja ett högkvalitativt Belt adn Road-samarbete, påskynda det gedigna genomförandet av det globala utvecklingsinitiativet, främja nya drivkrafter för global utveckling och bygga upp ett globalt utvecklingssamfund”, sade han.
För det sjunde måste bidragen från alla civilisationer och kulturer respekteras och deras bidrag till människans framsteg genom historien erkännas. Detta kommer i sin tur att bidra till ytterligare främjande av alla nationer och civilisationer. ”En enda blomma gör ingen vår, medan hundra blommor i full blom tar våren till trädgården”, sade Xi. När han sammanfattade vikten av dialog mellan civilisationer och ömsesidigt fördelaktigt samarbete sade han: ”KKP kommer att fortsätta att främja utbyte mellan civilisationer och ömsesidigt lärande och främja de mänskliga civilisationernas framsteg. Runt om i världen har länder och regioner valt olika vägar till modernisering, som har sina rötter i deras unika och långvariga civilisationer. Alla civilisationer som skapats av det mänskliga samhället är praktfulla. Det är ur dem som varje lands moderniseringsdriv hämtar sin styrka och som dess unika särdrag kommer ifrån. De har, över tid och rum, gemensamt lämnat viktiga bidrag till mänsklighetens moderniseringsprocess. Den kinesiska moderniseringen, som en ny form av mänskligt framåtskridande, kommer att dra nytta av andra civilisationers förtjänster och göra världscivilisationernas trädgård mer levande.”
Slutligen sade Xi: ”Här vill jag föreslå det globala civilisationsinitiativet. Vi förespråkar respekt för civilisationernas mångfald. Länderna måste upprätthålla principerna om jämlikhet, ömsesidigt lärande, dialog och inkluderande mellan civilisationer, och låta kulturellt utbyte överträffa främlingskap, ömsesidigt lärande överträffa sammandrabbningar och samexistens överträffa känslor av överlägsenhet.”
Det är av yttersta vikt att det i denna tid av djupa säkerhets-, miljö-, ekonomiska och finansiella kriser höjs en förnuftets röst för att dra tillbaka mänskligheten från kanten av det apokalyptiska stupet som den befinner sig vid. Ett sådant initiativ för en ”dialog mellan civilisationer” snarare än en ”kamp mellan civilisationer” påminner mänskligheten och nationerna om syftet med deras existens och innebörden av att ta det bästa av det som tidigare generationer och civilisationer har skänkt dem, och vad de kan bidra med nu och lämna efter sig till kommande generationer. Det finns ett trängande behov av att på global nivå diskutera mänsklighetens sanna natur och syftet med dess existens. Initiativet för en global civilisation är en läglig och perfekt startpunkt för en sådan dialog.
President Xi Jinpings tal vid Kinas kommunistpartis (KKP) dialog med
världens politiska partier vid toppmötet den 15 mars:
”Tillsammans på vägen mot modernisering”
Ledare för politiska partier från hela världen,
Mina damer och herrar,
Vänner,
Det är ett stort nöje för mig att få delta i diskussionen om ”Vägen mot modernisering: De politiska partiernas ansvar”.
Den mänskliga utvecklingens historia är lång och slingrig. Varje lands resa på väg mot modernisering är likaså mödosam. I dagens värld är flera utmaningar och kriser sammanflätade med varandra. Den globala ekonomiska återhämtningen är fortsatt trög, utvecklingsklyftan ökar, den ekologiska miljön försämras och den kalla krigsmentaliteten lever kvar. Mänsklighetens moderniseringsprocess har återigen nått ett historiskt vägskäl.
Polarisering eller gemensamt välstånd? Ren materialistisk strävan eller samordnat materiellt och kultur-etiskt framåtskridande? Tömma dammen för att fånga fisken eller skapa harmoni mellan människa och natur? Nollsummespel eller win-win-samarbete? Kopiera andra länders utvecklingsmodell eller uppnå en självständig utveckling med hänsyn till nationella förhållanden? Vilken typ av modernisering behöver vi och hur kan vi uppnå den? Inför dessa frågor är de politiska partierna i egenskap av en viktig kraft som styr och driver moderniseringsprocessen skyldiga att ge svar. Jag vill här dela med mig av några av mina iakttagelser.
Vi måste sätta folket i första rummet och se till att moderniseringen är människocentrerad. Folket är historiens skapare och utgör den starkaste grunden och kraften för att främja modernisering. Moderniseringens yttersta mål är människornas fria och fulländade utveckling. För att en moderniseringsväg ska fungera och fungera väl måste den sätta folket i centrum. Modernisering handlar inte bara om indikatorer och statistik på pappret utan mer om att tillhandahålla ett lyckligt och stabilt liv för människor. Med fokus på folkets längtan efter ett bättre liv och fortsatta framsteg i civilisationsutvecklingen bör de politiska partierna sträva efter materiellt överflöd, politisk integritet, kultur-etiskt berikande, social stabilitet och trevliga livsmiljöer, så att moderniseringen bättre kan ta hänsyn till folkets intressen och tillgodose dess mångsidiga behov. På detta sätt kommer moderniseringen att främja en hållbar utveckling av mänskligheten genom att inte bara öka den här generationens välbefinnande utan också genom att skydda framtida generationers rättigheter och intressen.
Vi måste upprätthålla principen om oberoende och utforska olika vägar mot modernisering. Modernisering är inte ”ett exklusivt patent” som tillhör en liten handfull länder, och det är inte heller en fråga med ett enda svar. Den kan inte förverkligas genom någon slags generisk strategi eller genom att bara ”kopiera och klistra in”. För att ett land skall kunna modernisera sig måste det inte bara följa de allmänna lagar som styr processen, utan framför allt ta hänsyn till sina egna nationella förhållanden och unika särdrag. Det är folket i ett land som är bäst lämpat att avgöra vilken typ av modernisering som passar dem bäst. Utvecklingsländerna äger både rätten och förmågan att självständigt utforska sin väg mot modernisering på sitt sätt med utgångspunkt i sina nationella realiteter. Vi måste utveckla vårt land och vår nation med vår egen styrka, och vi måste bibehålla ett fast grepp om framtiden när det gäller vårt lands utveckling och framsteg. Vi bör respektera och stödja de utvecklingsvägar som olika folk självständigt valt för att gemensamt inleda ett nytt perspektiv för mänsklighetens modernisering som är som en trädgård där hundra blommor står i blom.
Vi måste upprätthålla grundläggande principer och bryta ny mark och säkerställa kontinuiteten i moderniseringsprocessen. Inför olika nya frågor, villkor och utmaningar i moderniseringsprocessen bör de politiska partierna modigt ta på sig ansvar och utmärka sig i sitt arbete. Vi bör bryta de bojor som ett föråldrat tankesätt innebär, undanröja institutionella hinder, utforska nya metoder och nya tillvägagångssätt och bryta ny mark beträffande teorier och praxis för att ingjuta en oavbruten dynamik i moderniseringsprocessen. Vi bör arbeta tillsammans för att reformera och utveckla systemet för global styrning och göra den internationella ordningen mer rättvis och jämlik när vi driver mänsklighetens modernisering framåt i en miljö med lika rättigheter, lika möjligheter och rättvisa regler för alla.
Vi måste hjälpa andra att lyckas samtidigt som vi strävar efter vår egen framgång och se till att alla kan dra nytta av moderniseringen. Mänskligheten lever i en gemenskap med en gemensam framtid där vi både reser oss och faller tillsammans. För att ett land ska kunna uppnå modernisering bör det sträva efter gemensam utveckling genom solidaritet och samarbete och följa principerna om ömsesidigt bidrag, gemensamma fördelar och win-win-resultat. De som ligger i framkant bör uppriktigt stödja andra länder i deras utveckling. Man kommer inte att ses i ett mer gynnsamt ljus om man blåser ut andras lampor, och man kommer inte heller att gå längre om man hindrar andras framfart. Vi bör gemensamt ta del av möjligheter, skapa en framtid tillsammans och göra mänsklighetens moderniseringsfördelar större för att se till att fler människor får ta del av moderniseringsresultaten på ett mer rättvist sätt. Vi motsätter oss bestämt metoden att vidmakthålla sitt eget utvecklingsprivilegium genom att undertrycka och begränsa andra länders strävan efter modernisering.
Vi måste gå vidare med entreprenöriellt driv och säkerställa ett fast ledarskap i fråga om modernisering. Moderniseringen faller inte per automatik ned i vårt knä. Den är resultatet av hårt arbete genom ett starkt historiskt initiativ. De politiska partierna är den ledande och drivande kraften för moderniseringen. Deras värderingar, förmåga att leda och styra, ethos, viljestyrka och karaktär har en direkt betydelse för moderniseringsprocessens riktning och framtid. Som en gammal kinesisk filosof sade: ”Den som erövrar sig själv är stark”. De politiska partierna bör integrera partibyggande med nationell modernisering, gå framåt med entreprenöriellt driv och beslutsamhet och utmärka sig. På så sätt kommer de att ha självförtroendet, beslutsamheten och förmågan att bemöta de utmaningar och frågor som tiden ställer, möta folkets förväntningar, styra kursen och samla krafter för moderniseringssaken.
Mina damer och herrar,
Vänner,
Att uppnå modernisering är en dröm som det kinesiska folket har strävat efter att uppfylla under modern tid. Den resa på över 100 år som partiet har genomfört för att ena och leda det kinesiska folket i strävan efter nationell föryngring innebär också ett sökande efter en väg mot modernisering. Tack vare de outtröttliga ansträngningarna från generation efter generation har vi hittat vår egen väg till modernisering.
KKP:s 20:e nationalkongress föreslog att den kinesiska nationens föryngring ska främjas på alla fronter genom en kinesisk väg till modernisering. Den kinesiska moderniseringen omfattar en enorm befolkning, gemensamt välstånd för alla, materiellt och kultur-etiskt framåtskridande, harmoni mellan människa och natur samt fredlig utveckling. Den har sina rötter i våra nationella förhållanden och bygger också på andra länders erfarenheter. Den bär historiens och den traditionella kulturens prägel men innehåller också moderna element. Den är till gagn för det kinesiska folket och främjar också den gemensamma utvecklingen i världen. Den utgör en säker väg för oss att bygga en starkare nation och förverkliga den kinesiska nationens föryngring. Det är också en väg vi måste gå för att nå framsteg för mänskligheten och harmoni för hela världen. Vi kommer att förbli hängivna till den rätta riktningen, de rätta teorierna och den rätta vägen. Vi kommer inte att avvika från kursen genom att ändra vår natur eller överge vårt system. Eftersom vår egen framtid är tätt sammankopplad med andra länders och folks framtid, kommer vi att sträva efter att skapa nya möjligheter för världens utveckling, stimulera mänsklighetens utforskande av vägar mot modernisering och ge nya bidrag till teori och praktik för mänsklighetens modernisering samtidigt som vi gör nya framsteg i den kinesiska moderniseringen.
KKP kommer att fortsatt sträva efter en högkvalitativ utveckling och främja global tillväxt och globalt välstånd. Vi kommer att påskynda uppbyggnaden av ett nytt utvecklingsparadigm som främjar öppenhet och en stadig utvidgning av en högkvalitativ marknadstillväxt. Kinas dörr kommer bara att öppnas än vidare. I takt med att vi moderniserar vårt industriella system ytterligare kommer vi att förse världen med fler och bättre produkter som tillverkas och skapas i Kina, och med kinesisk marknad i större skala och med starkare efterfrågan. Vi kommer fortsätta att stödja och hjälpa utvecklingsländerna i deras strävan efter snabbare utveckling, industrialisering och modernisering och erbjuda kinesiska lösningar och styrka för att minska klyftan mellan nord och syd och uppnå gemensam utveckling. KKP är redo att samarbeta med politiska partier i alla andra länder för att främja högkvalitativt Belt and Road-samarbete[1], påskynda det handfasta genomförandet av det globala utvecklingsinitiativet, främja nya drivkrafter för global utveckling och bygga upp en global utvecklingsgemenskap.
KKP kommer att fortsätta att värna om internationell rättvisa och att främja fred och stabilitet i världen. När det gäller att främja moderniseringen kommer Kina varken att gå den gamla vägen med kolonisering och plundring eller den krokiga väg som vissa länder tar för att söka hegemoni när de väl blir starka. Vad Kina eftersträvar är den rätta vägen för fredlig utveckling. Vi strävar efter att lösa meningsskiljaktigheter genom dialog och tvister genom samarbete. Vi motsätter oss bestämt hegemoni och maktpolitik i alla dess former. Vi förespråkar solidaritet och en win-win-mentalitet när det gäller att hantera komplexa och sammanflätade säkerhetsutmaningar för att skapa en rättvis säkerhetsarkitektur som byggs upp och delas av alla. Världen behöver inget nytt kallt krig. Att i demokratins namn underblåsa splittring och konfrontationer är i sig självt ett brott mot den demokratiska andan. Detta kommer inte att få något stöd. Det leder bara till oändlig skada. Ett moderniserat Kina kommer att stärka kraften för världsfred och internationell rättvisa. Oavsett vilken utvecklingsnivå Kina uppnår kommer landet aldrig att sträva efter hegemoni eller expansion.
KKP kommer att fortsätta att främja utbyte mellan civilisationer och ömsesidigt lärande och främja de mänskliga civilisationernas utveckling. Runt om i världen har länder och regioner valt olika vägar till modernisering, som har sina rötter i deras unika och långvariga civilisationer. Alla civilisationer som skapats av det mänskliga samhället är praktfulla. Det är ur dem som varje lands moderniseringsdrift hämtar sin styrka och som dess unika särdrag kommer ifrån. De har, över tid och rum, gemensamt gett viktiga bidrag till mänsklighetens moderniseringsprocess. Den kinesiska moderniseringen, som en ny form av mänskligt framåtskridande, kommer att dra nytta av andra civilisationers förtjänster och göra världscivilisationernas trädgård mer levande.
Mina damer och herrar,
Vänner,
En enda blomma gör ingen vår, medan hundra blommor i full blom tar våren till trädgården. Eftersom alla länders framtider är nära förknippade med varandra spelar tolerans, samexistens, utbyte och ömsesidigt lärande mellan olika civilisationer en oersättlig roll i främjandet av mänsklighetens moderniseringsprocess och får trädgården av världens civilisationer att blomstra. Här vill jag föreslå det globala civilisationsinitiativet.
Vi förespråkar respekt för civilisationernas variation och mångfald. Länderna måste upprätthålla principerna om jämlikhet, ömsesidigt lärande, dialog och inkluderande av olika civilisationer, och låta kulturellt utbyte överträffa främlingskap, ömsesidigt lärande överträffa sammandrabbningar och samexistens överträffa känslor av överlägsenhet.
Vi förespråkar mänsklighetens allmänna värderingar. Fred, utveckling, jämlikhet, rättvisa, demokrati och frihet är alla människors gemensamma strävan. Länderna måste ha ett öppet sinne när det gäller att uppskatta olika civilisationers uppfattning om värderingar och avstå från att påtvinga andra sina egna värderingar eller modeller och från att underblåsa ideologiska konfrontationer.
Vi förespråkar betydelsen av arv och innovation mellan civilisationer. Länderna måste till fullo utnyttja den relevans som deras historia och kulturer har för nutiden och driva på för en kreativ omvandling och innovativ utveckling av sina fina traditionella kulturer.
Vi förespråkar ett starkt internationellt utbyte och samarbete mellan människor. Länderna måste utforska möjligheten att bygga upp ett globalt nätverk för dialog och samarbete mellan civilisationer, berika innehållet i utbytena och utvidga samarbetsmöjligheterna för att främja ömsesidig förståelse och vänskap mellan människor i alla länder och gemensamt främja de mänskliga civilisationernas framsteg.
Vi är beredda att arbeta tillsammans med det internationella samfundet för att öppna upp nya utsikter till ökat utbyte och ökad förståelse mellan olika folk och bättre samspel och integration av skilda kulturer. Tillsammans kan vi göra världens civilisationers trädgård färgstark och levande.
KKP är fast beslutet att stärka utbytet och samarbetet med andra politiska partier för att tillsammans driva den rättvisa saken. Vi är beredda att fördjupa interaktionen med politiska partier och organisationer i andra länder för att utvidga konvergensen av idéer och intressen. Låt oss utnyttja styrkan i en ny typ av relationer mellan partierna för att bygga upp en ny typ av internationella relationer och utvidga globala partnerskap genom att främja starkare partnerskap med världens politiska partier. KKP är redo att dela med sig av erfarenheter av styrning med politiska partier och organisationer i andra länder så att vi tillsammans kan göra stora framsteg på vägen mot modernisering mot målet att bygga en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten.
Mina damer och herrar,
Vänner,
Det kommer oundvikligen att finnas bakslag på mänsklighetens resa mot modernisering, men framtiden är ljus. KKP är villigt att samarbeta med er alla för att se till att olika strävanden efter modernisering bildar en mäktig kraft som driver välstånd och framsteg i världen och som outtröttligt tar sig framåt på historiens långa flod!
Tack!
[1] År 2013 lanserade kinas president Xi Jinping BRI (Belt and Road Initiative) för att understryka betydelsen av länders infrastruturella utveckling och en gemensam framtid för mänskligheten.
Liknande artiklar:
Vad kan man förvänta sig av Kinas nya utrikespolitiska teamet i 2023?